Värme som tidigare släpptes ut genom skorstenar, kyltorn och avloppsrör har blivit en resurs som allt fler kommuner vill använda. Spillvärme från industrier, reningsverk och datahallar kan värma bostäder, skolor och kontor, men vägen dit kräver både teknik, avtal och samarbete.

Många svenska tätorter har sedan länge ett utbyggt fjärrvärmenät. Det gör det möjligt att samla upp överskottsvärme på ett ställe och leverera den till byggnader på ett annat. När energipriser och klimatmål har hamnat högt upp på dagordningen har intresset för att ta tillvara värme som annars går förlorad ökat i kommunhus och hos de energibolag som kommunerna ofta äger.

Utvecklingen hänger tätt ihop med hur kommunerna resonerar kring fjärrvärme för företag. Ju fler fastigheter som är anslutna till nätet, desto större blir underlaget för att investera i återvunnen värme.

Varifrån kommer spillvärmen

Spillvärme uppstår i alla processer där energi omvandlas. Några vanliga källor är:

  • Industrier som pappersbruk, stålverk och livsmedelsfabriker, där processerna avger stora mängder värme.
  • Avloppsreningsverk, där det renade vattnet fortfarande håller en temperatur som kan utnyttjas med värmepumpar.
  • Datahallar, som måste kylas dygnet runt och därmed producerar ett jämnt flöde av värme.
  • Livsmedelsbutiker och ishallar, där kylmaskiner ger överskottsvärme.

Temperaturen skiljer sig mycket mellan källorna. Värme från industriella processer kan ofta föras in direkt i nätet, medan värme med lägre temperatur behöver lyftas med värmepumpar innan den kan användas.

Hinder på vägen

Trots att tanken är enkel finns flera hinder. Ett av de största är osäkerheten kring leveranserna. En industri kan dra ner produktionen, flytta eller lägga ner, och då försvinner värmekällan. Energibolaget behöver därför ha reservkapacitet, vilket gör investeringen dyrare. Avtalen är en annan utmaning. Parterna måste komma överens om pris, ansvar vid driftstopp och hur länge samarbetet ska pågå. För ett företag vars kärnverksamhet är något helt annat kan det kännas främmande att bli leverantör av värme. Avståndet spelar också roll. Att dra nya ledningar från ett industriområde till ett befintligt nät kostar pengar, och kalkylen går inte alltid ihop om källan ligger långt bort.

Datahallarna som ny aktör

Etableringen av datahallar i flera delar av landet har gjort frågan mer aktuell. Kommuner som lockar till sig sådana anläggningar ställer i allt högre grad frågan om hur värmen ska tas om hand redan i planeringsskedet. Genom att placera anläggningen nära fjärrvärmenätet blir det lättare att knyta an till det i ett senare skede.

Vad det betyder för lokala företag

För företag som producerar överskottsvärme kan ett samarbete ge en extra intäkt och ett tydligt bidrag till hållbarhetsredovisningen. För företag som köper värme kan ett nät som bygger på återvunnen energi göra det enklare att visa kunder och ägare att uppvärmningen har låg klimatpåverkan.

Kommunens roll blir ofta att föra samman parterna. Det kan handla om att kartlägga vilka verksamheter som har värme över, ta med frågan i detaljplaner och skapa mötesplatser där energibolag och näringsliv kan diskutera möjliga lösningar. Ett första konkret steg för ett företag med stora kyl- eller processbehov är att mäta hur mycket värme som faktiskt försvinner och kontakta det lokala energibolaget med de siffrorna i hand.